Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hur har pastorn burit sig åt med honom?
Vi var rent hjärtängsliga.
— Söderbom kommer aldrig att bråka mer,
sade pastorn. Sådana som bara köra kniven i
väggarna och tala stora ord, äro de minst farliga.
— Ursäkta, men pastorn har väl inte kunnat
klå honom, pastorn som skam till sägandes är
så ung och småväxt?
Pastorn log.
— Något illa har jag inte gjort honom.
Emellertid tror jag att Söderbom är avsatt från sitt
tyranniska regemente här i byn. Men nu måste
jag gå. Tack och adjö!
— Men törs pastorn verkligen gå ensam?
Söderbom — —
— Jo, Jag är inte rädd och behöver ingen
hjälp. Adjö nu!
Karlson och hans hustru gapade efter pastorn,
då han gick, och gapade på varandra.
— Si, det var en präst, det!
Dagen därpå cirkulerade ett rykte, att pastorn
tagit kniven från Söderbom. Andra dagen växte
ryktet med lavinens hastighet. Pastorn hade hållit
på att slå armar och ben av Söderbom, som höll
sig inne och plåstrade om sina bulor.
När söndagen kom, var socknen mangrant
samlad i kyrkan. Men vad som väckte största
förvåningen var, att Söderbom var där också.
Han var kanske den andäktigaste, han bad och
sjöng och lät sina ögon lita till predikanten som
till ett högre väsen.
Och så fortgick det. Söderbom var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
