Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda ålfiske. Men Långskärsbondens voro läsare.
Alltså blev Söderbom också läsare. Efter ett års
bön och sång stod han äntligen vid målet. Han
gifte sig med flickan, men även här var paktum
villkoret. Söderbom var visserligen redare och en
skötsam karl, men — ja, han kom i alla fall
underifrån och det var han, som blev uppdragen, inte
tvärtom.
Nu var det emellertid som det var! August
Karlsson skulle komma hem och utkräva sin
arvedel och den var inte liten, ty skutan var värd
pengar och hemmansdelen hade stigit i värde.
Allt hade gått Söderbom väl i händer, han
började bli smått tät — och nu skulle en — — det
var så en kunde bli tokig, när en tänkte sig in i
det. Vad kunde inte August ställa till med? Och
var han lika vild och galen nu som då han reste
kunde man vänta sig vad som helst.
Söderbom ropade på sin hustru:
— Kristin! Kom in!
Kristin syntes i köksdörren.
— Jo, nu ska du få höra! Agust kommer hem.
— Ocken Agust?
— Förriga svåger min, vet ja.
— Men han ä ju döer.
— Ja, men så låter dä inte i dä här brevet.
Söderbom läste upp skrivelsen.
— Å han ska ta hälften utå vårat?
— Just så.
— Men d’ä ju rakt på tok. Dä blir ingenting
å, säjer ja.
— En lär välan ingenting kunna göra åt’et.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
