Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nihal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bandet omkring hans gula sjömanshatt stod i
guldbokstäver Lethe.
— Ett konstigt namn på en båt, tänkte jag.
— Kom och lek med mig! sade han. Kan
ni ta fatt mig?
— Nej, vet du, lille vän, jag är alldeles för
trött.
— Åjo, åjo, kom bara! Kan du inte ta fatt
mig?
— Kanske jag inte är så trött ändå, tänkte
jag, och pojken såg så bedjande ut.
— Nå, spring då!
Han sprang och jag följde honom. All
trötthet var borta. Vi sprungo ett varv runt kyrkan
och så ut på gatan förbi Poplar station. Han
sprang som en hare. Jag förvånade mig att en
så liten kunde lägga i väg med sådan fart. Jag
ansträngde mig emellertid och tycktes vinna på
honom. Som en pil satte han över gatan och
in i en gränd, vek om hörn, sneddade över
nästa gränd och in genom en öppen dörr, den
jag i hastigheten tyckte vara en portgång. Innan
jag hann betänka mig, stod jag inne i en liten
halvmörk kammare. Dörren slogs igen efter mig.
Pojken var försvunnen.
— Ha ha ha äntligen har jag dig! Stig fram
och sitt, gentleman!
Då mina ögon hunnit vänja sig vid den svaga
belysningen i kammaren, upptäckte jag två
personer, en gammal gumma, som satt och stickade
eller sydde på en pall i ett hörn, och en mörkhyad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
