Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Med räddande »flyg» mot nya äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
AXEL KERFVE
grunda ställena. Men där är i stället andra icke
ovanliga faror än att fastna på grund. Där lura hung
hutzerna gärna med sina farkoster och där angripa
de med vapen i hand och roffa åt sig, vad de kunna
komma över. Där skjuta de obevekligt ned en och var,
som kan träffas av deras kulor, men taga även fångar,
som ej lösgivas förrän dryg lösen erlagts. — Skulle
lösen på utsatt tid inte utbetalas, gå de infångade ett
mycket hemskt öde till mötes för att slutligen bringas
om livet, då de icke längre stå ut med att vara
flodpiraternas trälar.
Så hade det gått med konsulns vän. Lösen kom
för sent, men togs i alla fall som god pris. Den
kinesiska ordningsmakfen kunde ingenting göra åt saken,
något som är mycket vanligt. Utsänd militär lyckades
icke bättre. Detta är den vanliga gången, och exempel
skulle kunna lämnas massvis. Konsuln var därför
beredd att taga sina mått och steg, när man skulle
fortsätta längre upp i floden, där farorna av sagda slag
kunde uppträda vilken dag eller natt som helst.
Även irländaren, mr Pat. 0’Brien, kände väl till
detta. Men ännu hade han i alla fall inte varit med
om att man från någon hans farkost på floden
berövat honom ankaret. Varför han inte heller kunde
förstå, att konsuln motsatt sig bruket av jaktens
kulspruta, som borde ha injagat åtminstone hälsosam
skräck. Vilket han också sade till både Kurt och
Willy och ännu mer åt jaktföraren samt
motorman-nen. Han hoppades livligt att vid första tillfälle få
visa, att kulsprutan inte blivit medtagen bara som
dekoration utan att den kunde bitas också, om det kom
obehöriga alltför nära.
Konsuln, som skulle upp till den rike köpmannen
Yieng Wu för att stämma honom så gunstigt som
möjligt hyste den meningen, att man så pass nära en
ganska betydande hamn gjorde klokast i att inte uppträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
