- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
125

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En farlig friare, och de mystiska årtagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN 125

Konsuln har gått till vila och även Willy, sedan
han hela dagen, fast fåfängt, väntat på att få komma
i land. Tankarna på Alice ha icke släppt honom. Han
skulle telegrafera på nytt och ovillkorligen be om svar
omgående, hur hon hade det och om oron hon visat vid
båtens avgång ännu fanns kvar hos henne. Att tala
ytterligare med Kurt om den saken skulle bara gjort
honom löjlig. Ej heller ville han göra det med
konsuln för att ej i otid för denne blotta sina känslor. Men
hlev det inte nu något svar, då var hans fasta beslut
att genast vända åter till Chin-Kiang om han också
för den skull måste rentav rymma från Golden Star.
Och med denna tanke somnade ban, ett rov för snart
inträdande oroliga drömmar.

Kurt åter drömde inte alls. Med irländaren stod
han vid babords reling och lät sina blickar försöka
genomtränga det täta mörkret. De talade med
varandra nästan viskande, det vill säga, det var mest
irländaren som talade och berättade om, hur han just i
närheten av Kaifong hade sin första dust för flera år
sedan med ett band hung liutzer och hur man fick
slåss för brinnande livet för att inte få sin lilla angare
anträd av rövarepacket. Han tillade med ett
gnag-gande kort skratt:

— En liten påse med dynamitpatroner och en
làng sladd brinnande stubintråd satte dock äntligen
fräs bland gulingarna. Jag tror mig aldrig ihvet na
*»« så många av dem på en gång flyga i lu«en.
Lyckan var, att vi själva hade ångan uppe, s& au v
knnde maka oss undan i tid. Men rätt sa många
sårade hade vi själva, då vi dagen efter gledo in i
Kaifong att där för rederiet och polisen avlaoga

rapport. p t

Liknande historier hade den vittbereste mr Fat
0’Brien många på lager. Om alla voro lika sannasom
val berättade kan ju lämnas därhän, ven d

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free