- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
53

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vilken var modigast?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN

53

Man vet aldrig var man har dem. De kunna vara de
hyggligaste kräk i världen, men återigen de mest
fullfjädrade rackare man kan träffa på. Gäller det
affärer med clem, får man alltid se upp med bägge ögonen
men blir ofta lurad ändå.

— Instämmer till fullo! sade konsuln. — I
synnerhet gäller det kustfolket och kinamännen i
sjöstäderna med deras skiftande befolkning. Jag har dock
Sjort affärer med dem i många år, men aldrig kunnat
skapa mig i den handeln en osviklig fix metod. Vad
beträffar denne guling, Ming Tsu, som ban kallade sig,
var han nog och är en av de mest finslipade, och
det skulle inte förundra mig, om man en gång skulle
återfinna honom bland anhanget på Gula floden —
det kinesiska rövarepackets förnämsta tillhåll. Där
skulle han passa som sleven i grytan. Jag har
tidigare haft att göra med detta byke och jag kan försäkra,
att blancl pirater intaga dessa hedersplatsen av alla
dylika, som trots stigande civilisation ännu har
möjligheter att existera.

— Jaså, konsuln har varit där uppe? sade mr
Clark, som under talet om miss Alices och Kurts
äventyr med araben och den mystiska kvartetten intagit
en observerad neutral hållning. — Jag tänkte mig
annars, att Gula floden med dess vidsträckta områden
mte hörde till konsulns gebit.

Han sade detta med ett kort skratt, och man
kunde se, att konsuln vid denna lilla påpekning bet sig i
läppen. Han brukade göra detta, då någon förargade
honom och hade helt visst ett ganska skarpt svar på
tungan, men behärskade sig som vanligt och sade i
stället:

— De intressen, som förde mig dit, ha i alla fall
mycket litet med affärer att göra. De hörde mera
samman med en tjänst, som jag ville göra min vän
här, major Brown med dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free