- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
50

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kurt gör sin djärva kupp numro två

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

AXEL KEREVE

Men vi skola inte här trötta läsaren med ett
upprepande av det som ju redan är bekant. Må det vara
nog sagt, att Kurt gjorde en så grundlig beskrivning
som för stunden var honom möjlig. Därunder måste
han dock taga sig en synnerligen välbehövlig paus,
sedan konsuln stuckit in med frågan:

— Men varifrån ha ni hela denna tid fått någon
mat?

Kurt ryckte vid dessa ord till som om han vaknat
upp ur en mycket påfrestande dröm.

— Mat? sade han... För min del inte en bit
sedan jag i går kväll lämnade Canton... Och Alice?...
Ja, hon har säkert varit utan skaffning ännu längre.
Det är nog också mest därför, som hon nu känner sig
så klen. Under marschen, som jag nyss berättat, var
hon i bästa form man kan önska sig, ja, flög fram
som en raket, tills vi nådde den där stugan, som visst
var ett tull- eller vakthus, och där jag fick mig bilen
numro två. Men då var det som det åter skulle
blivit tvärt slut med henne. I alla fall skulle det nog
vara skönt att få en bit mellan tänderna just nu och
en hel hink vatten, ty ända ned i magen känns det,
som vore jag pepprad med sand.

Nå, Kurt fick så han snart började känna sig
belåten, och man kom överens om att fortsätta med
rapporten, sedan han på maten fått taga sig en
synnerligen välbehövlig lur.

Men just som han skulle resa sig för att gå in i
samma hytt, som han sedan någon tid delat med sin
vän Willy, vilken med idel undran — och kanske
även någon skamkänsla — hela tiden lyssnat till
äventyret som Kurt berättade, just då kom Kurt att tänka
på en sak, i det han stack handen i västens
innerficka och fiskade upp ett brev, som han räckte
konsuln, sägande:

— Nu undrar jag bara, vad jag skall göra med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free