Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingens anlag, och att det var ett utmärkt
ämbetsmanna-ämne, begagnade honom, lät honom engagera sig uti
statskontoret, där han snart avancerade till statskommissarie.
Han var då höflig och artig mot alla, men snart
befordrades han till statssekreterare för krigsexpeditionen. Ifrån
det ögonblicket blef han stel och hög samt nästan ohöflig
mot folk. Det sades då, att han själf skall sagt till sina
närmare bekanta, att han, som kommit sig upp från
ingenting, ansåg nödvändigt att antaga en sådan ton och ett
sådant sätt att vara för att förekomma, det man icke skulle
sätta sig på näsan på honom, som man säger. Det är en
möjlighet att så var; det vissa är, att, sedan han kommit
sig ännu högre upp, var han alltid artig och höflig, i
synnerhet mot personer, som han ansåg dugliga och skickliga.
Det var under hans statssekreteraretid, som jag för första
gången kom i beröring med honom, icke i tjänsteväg utan
i en helt och hållet enskild affär. Förhållandet var
följande: Vi bodde i samma hus; min farbror, landshöfding
Ulfsparre, hade byggt huset, och jag bodde för intet i ett
par rum, så länge han ägde huset, men snart sålde han det
till Wirséns svärfar, fabrikör Bougt, och från den tiden
ansågs Wirsén, som bodde i våningen en trappa upp, för
ägare eller åtminstone disponent af huset, och jag fick
naturligtvis betala hyra liksom alla de andra
hyresgästerna. En morgon skickade han bud, att han ville tala
vid mig; jag var då bara kopist i kungl.
kammarexpeditionen. När jag kom in till honom, satt han framför
sitt toalettbord, vände sig till mig endast ett ögonblick
under yttrande: »God dag.» Jag bockade mig. Sedermera
utan att be mig sitta ner eller ens se på mig sade han: »Hör
på, den där människan ni har i er tjänst skall ni af skeda,
ty hon ligger ständigt i gräl med mitt folk, eller också får
ni flytta.»
Jag blef förargad öfver hans
ohöflighet och
svarade helt kort, att »människan, som jag har i min tjänst,
af-skedar jag icke, ty jag är belåten med henne, och jag
lämnar därhän, huruvida hon är orsaken eller icke till grä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
