Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofta, då undertecknandet skedde i min närvaro och jag
merendels stod bredvid och sandade på namnet, allteftersom
det skrefs, märkte jag, huru handen tröttnade; han tog sig
om handlofven med den andra handen och gned den, under
det han gjorde ett litet uppehåll för att hvila sig.
Man kunde icke nalkas Karl Johan utan att känna,
att man hade en konung framför sig. Majestätet var
hos honom medfödt, om jag så får uttrycka mig; det var
naturligt, icke konstladt eller antaget för ögonblicket.
Oaktadt jag under 16 års tid på längre eller kortare tid hvarje
år så ofta hade företräde hos honom och
Oaktadt han
alltid visade mig så mycken vänlighet och välvilja, var
det ändå alltid med en viss känsla af bäfvan, jag
inträdde till honom. Däremot när jag inträdde och talade
med konung Oskar, gjorde det på mig ingen annan
impression, än som när jag talade med en enskild person.
Karl Johan var den senare hälften af sin
regeringstid mycket misstänksam. Detta tilltog med åren. Han
misstänkte nästan alla, att de i mer eller mindre mån
arbetade emot honom och icke voro honom tillgifna,
som de läto påskina. Orsaken till och uppkomsten af denna
misstänksamhet var följande. En person vid namn Nerman
hade lyckats att blifva polismästare i Stockholm. Han ville
komma sig ännu högre upp på ämbetsmannabanan men icke
genom lofliga och hedrande medel utan genom intriger.
Han var en listig och slug man med utmärkt godt hufvud.
I stället för att genom sin chef öfverståthållaren låta
konungen veta hvad som passerade, skaffade han sig direkt
tillträde till Karl Johan och berättade för honom allt
möjligt skvaller, och då han icke hade något sådant verkligt
att berätta, uppdiktade han själf historier för att
uppskrämma konungen och göra sig oumbärlig för honom,
Detta lyckades förträffligt; han blef snart nödvändig
för konungen, hos hvilken han infann sig klockan 11
om aftnarna men icke den vanliga vägen utan
garderobs-vägen, då anmäld af kammartjänaren. Om vid den tiden
Ulfsparre, Historiska anteckningar. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
