Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sina resor genom Guayanas urskogar var Schomburgk
vid den väldiga Essequibos strand vittne till en verkligt
rörande moderskärlek hos en apa. Naturforskaren hade åskådat
en talrik aphjords flykt och ville redan återvända till sin båt,
när en ung apas ängsliga stämma i ett träd öfver honom
högljudt förkunnade, att hon under den vilda flykten blifvit
bortglömd af modern. En af hans indianer klättrade upp i
trädet. Djuret fick knappt se den främmande gestalten, innan
ångsten afpressade det några högre toner, som plötsligt
besvarades från närmaste träd af den återkomna modern. Det
ängsliga djuret hade knappt hört dessa toner, innan det ånyo
besvarade dem med en helt annan stämma, som nu från
andra trädet fann sitt gensvar hos den lockande modern. Ett
skott sårade den arma, som väl gjorde sig beredd att fly, men
ögonblickligt återvände, så snart hennes älskling ånyo utstötte
sina ängsliga ljud. Oaktadt ett nytt skott, som förfelade henne,
nu lossades, sprang hon dock med ansträngning öfver till den
gren, på hvilken den klagande ungen befann sig. Raskt tog
hon denne på ryggen och ville just aflägsna sig med honom,
när trots Schomburgks stränga förbud ett tredje skott dödade
henne. Ännu under dödskampen tryckte hon sin älskling hårdt
intill sig och försökte att fly, men störtade vid detta försök
ned på marken.
Hos pungdjuren understödjes moderskärleken genom den
märkvärdiga, säckformiga magpungen, uti hvilken de ej
fullgångna, orörliga och med otydliga lemmar födda, mycket små
ungarne af modern bringas i beröring med de jemförelsevis
mycket långa spenarne. Dessa växa sedan snart in i munnen
på dem, blifva derinne kolfformigt förtjockade och fasthålla
ungarne ända till dess de kunna röra sig och frivilligt lemna
pungen. Men äfven sedan finna de en lång tid skydd och föda
uti detta, så att säga, vid modern fastvuxna näste. Der hvila
de varmt under de kalla nätterna, der flyter ännu alltid en
riklig mjölkkälla för dem, när de äro hungriga och törstiga,
och dit draga de sig vid hotande fara tillbaka såsom i en
säker hamn. Om de små pungråttorna och känguruns visste
huru väl skaparen menat dem, så skulle de i sanning icke
liksom så många menniskor tvifla på hans faderliga omsorg.
Vår beundran stiger, när vi något närmare betrakta den
inre byggnaden af magpungen, som understödjes af tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
