Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldenstund de merändels nedsvälja sin föda, utan att smaka på den
och ofta utan att sönderstycka den.
Luktsinnet står redan på en högre utvecklingsgrad,
isynnerhet hos de af as lefvande roffåglarne, men hinner dock ej
den fullkomlighet, som man vanligen tillskrifver detsamma.
Äfven hörseln kan ej jemföras med däggdjurens; men deremot
är synsinnet i öfverensstämmelse med fågellifvets behof stegradt
till en beundransvärd skärpa.
De föremål, som tjena de bevingade slägtena till föda, äro
nemligen till största delen små och ofta svåra att urskilja eller
också sjelfva inbegripna uti den snabbaste rörelse, så att till
och med den raskaste flygt behöfver medverkan af ett
utomordentligt skarpt öga för att kunna uppsnappa det pilsnabbt
förbiskjutande bytet. Dessutom måste den fritt i luften
sväfvande fågeln, som alltså äfven är på betydligt afstånd synbar
för sina fiender, nödvändigt vara begåfvad med en förträfflig
syn, för att tidigt nog kunna undvika den hotande faran.
Ju snabbare ett djur rör sig, ett desto större synfält måste
det äfven kunna beherrska, ty man kan lätt inse, att om
försynen någonsin begått det besynnerliga felet att skapa
kortsynta fåglar, som derjemte behöft en snabb flygt, dessa så
bristfälligt utrustade djur nödvändigt måst inom kort gå under för
denna inre motsägelse, emedan deras svaga öga alltid skulle
lagt hinder i vägen för det fria och oinskränkta begagnandet
af deras väldiga flygförmåga. Huru beundransvärdt måste ej
ett organ vara skapadt, som förmår göra en så förvånande
tjenst! Sparfven ser ett sädeskorn på åttio fots afstånd, den
högt i luften sväfvande höken upptäcker på den nästan
likfärgade jordtorfvan en lärka på tjugo gånger större afstånd än
en menniska eller hund skulle kunna urskilja henne, och
falken nedstörtar från en höjd, der han redan var helt och hållet
försvunnen för vårt öga, på den ödla eller åkersork, som han
utvalt åt sig till måltid.
Orörlig hänger lammgamen i molnen, under det hans
herrliga öga genomspanar hela jagtrevieret. Under hans utbredda
vingar ligger en hel verld af gletscher, otillgängliga klyftor och
mot himmelen uppstigande bergstoppar. Alpernas djur beta
lugnt, utan att ana det olycksbringande moln, som i oändligt
fjerran sväfvar öfver deras hufvuden. De ana säkrare den fara,
som kommer från sidan, från jorden, och kunna blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
