Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För de hos dem saknade fångnäten hafva de på annat sätt
hållits skadeslösa, dels såsom hos skorpionerna genom den
fruktansvärda giftgadden vid ändan af den i många leder
afdelade stjerten, dels såsom hos motten genom ett till det mesta
parasitiskt lif.
Alla dessa spindeldjur äro i mera än 3000 beskrifna och
sannolikt i ännu betydligt flera okända arter utbredda öfver
hela jorden och med få undantag alla samtliga landtdjur. Med
crustaceerna eller kräftorna komma de derföre föga i beröring,
men desto mera med insekterna och isynnerhet med
tvåvingarne, genom hvilkas förminskning de blifva menniskan
nyttiga, oaktadt hon är nog orättvis att hata dem för deras
obehagliga yttre. Blott skorpionerna och möjligen några af de
varma ländernas större spindlar rättfärdiga hennes afsky
genom sina giftiga taggar eller bett, liksom många mott genom
förstörandet af hennes födoämnen eller till och med genom
angrepp på hennes egen person.
Man kan lätt tänka sig att sådana djur, hvilkas
hufvudsakligaste bestämmelse uti naturens hushållning består uti att
hålla insekternas skaror inom skrankorna, skola i största mängd
infinna sig i de trakter, der äfven dessa sednare äro mest
talrika.
Den tropiska zonen är derföre spindlarnes hufvudqvarter
och der uppträda de äfven i sina största exemplar, för att
sålunda komma i ett lämpligt förhållande till sitt bytes storlek.
Men äfven i våra trakter uppträda de uti en förundransvärd
mängd, så att man ofta i morgondaggen ser häckar och
gräsfält betäckta med deras otaliga nät, och liksom de utbreda
sig långt mot norden, stiga de äfven upp på högbergen och
nedsänka sig till och med i grottornas dystra natt, der de
ögonlösa på ett obegripligt sätt jaga sitt torftiga byte.
Så förekommer icke sällan den blekt rostbrune, ögonlöse,
med brunaktiga trefvare och spröt samt snöhvit abdomen
försedde grottspindeln (Stalita tænaria) uti fördjupningarne på
Adelsberger-grottans stalaktitväggar och lurar der på den gule
grottbaggen (Leptodirus Hohemcartii), hvilken liksom han är
hänvisad till denna mörka vistelseort. Äfven på jordens yta
få spindlarne ofta tålmodigt fördraga hungern; men här i denna
med lefvande varelser så torftigt utrustade håla måste vår
Stalita hafva bragt denna konst till ett förundransvärdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
