Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade; men i allmänhet kunna de dock hänföras till tvänne
hufvudformer: de bitande och sugande. Hos de bitande eller
tuggande insekterna finna vi munöppningen uppåt eller framåt
begränsad af en på tvären gående hornskifva, den så kallade
öfverläppen, till hvilken på hvardera sidan sluter sig en rörlig,
tandad och mycket hård öfverkäk, som isynnerhet tjenar till
att söndertugga födan. Sedan följa underkäkarne, på hvilka
vi utom de ledade, trådformiga trefvarne, som företrädesvis
äro bestämda till att fatta födan och närma den till den
söndertuggande öfverkäken, äfven finna två läppformiga och mer
eller mindre fria lådor, samt slutligen underläppen, som
äfvenledes är försedd med två trefvare.
Sådan finna vi munnen hos den rofgirige jordlöparen, som
fångar och söndersliter ett flyende byte; men hos snabelviflarne,
som borra sig djupt in i växtdelar och frukter eller
trädstammar, förlänger sig och afsmalnar deremot dess
hufvudbeståndsdelar till en lång snabel, vid hvars ända de mycket små
käkarne sitta.
Hos de sugande insekterna äro mundelarne icke mindre
ändamålsenliga. Mer eller mindre fast sammanvuxna med
hvarandra och förminskade till sin storlek, bilda de här
antingen ett sugrör såsom hos flugorna, en snabel såsom hos
sköldlössen eller en spiralformig tunga såsom hos fjärilarne.
Hos de sistnämnda, som söka sin flytande föda uti
blomkronornas inre, behöfvas ej några skarpa verktyg för att först
bana sig väg till densamma; men sköldlössen och bärfisarne,
som först finna sina näringskällor under en sträf växt- eller
djurhud, äro försedda med fina, lancettlika, stickande borst,
utan hvilka det skulle vara dem omöjligt att urtappa bladen
eller koppa sina offer. Sålunda är hvart och ett af dessa djur
på det ändamålsenligaste sätt utrustadt med de ätverktyg, som
bäst passa för dess sätt att föda sig.
Då insekterna af alla leddjur hafva den lifligaste
ämnesvexlingen och deras föda alltså måste så mycket som möjligt
användas till kroppens nytta, finna vi hos dem enligt regeln
en mera komplicerad digestionskanal än hos crustaceerna eller
maskarne.
För att tills vidare emottaga och kanhända äfven
understundom på förhand uppmjuka födoämnena, hafva insekterna
vanligen en kräfva, som än utgöres af en enkel koncentrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
