Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöanemonerna och stenkorallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligt växa upp och föröka sig, utan att skilja sig från
moderstammen.
En nödvändig följd af denna anordning är
nutritionsprocessens gemensamhet för alla medlemmar af samma stock.
Hvarje individ har sin särskilda mun och fångapparat och sin
egen mage, men längre sträcker sig ej dess sjelfständighet, ty
den hänger innerligt tillsammans med sina systrar och
föräldrar, så att de safter, hvilka hvarje enskild polyp bereder,
komma hela stocken till godo. Det är alldeles samma
förhållande som uti en ideell kommuniststat, der alla med lika rätt
åtnjuta den gemensamma förmögenheten, men alla äfven måste
lika mycket bidraga till det helas bästa och välfärd. På en
12 fot vid porit lefva sålunda öfver fem millioner individer
tillsammans i fred och endrägt: ett tillstånd af behagligt lugn,
som utan tvifvel genast skulle lemna plats för den gräsligaste
anarki och det grymmaste utrotningskrig, om polyperna
plötsligt erhöllo menskliga lidelser och mensklig rörlighet.
Då stenkorallerna, som sätta den ena knappen vid den
andra, till sin utveckling likna växterna, finna vi hos dem
äfven alla vegetationens former — lavar och mossor, buskar och
träd, prydliga vaser och symmetriska kupoler — och kunna
derföre ej förundra oss öfver att man så länge ansåg dem för
verkliga växter.
Först 1723 upptäcktes dess animaliska natur af den
franske skeppskaptenen Peyssonel, men den berömde Réaumur,
som omnämnde denna upptäckt uti vetenskapsakademien,
förteg observatörens namn af skonsamhet, för att icke göra
honom löjlig inför den lärda verlden!
Blott den yttre skorpan eller det öfre lagret af de stora
korallstockarne är lefvande. Djupare i det inre blifva
polyperna genom den så småningom växande förkalkningen
afskurna från alla näringskällor och dö bort, på visst sätt qväfda
af sina egna barn. Men det skelett, som de under lifvet
uppbyggt, blifver qvar såsom en oförgänglig del af den utåt
tillväxande kolonien och bildar grundlaget för utvecklingen af
nya slägten. Man kan väl säga att stenpolyperna bygga för
evigheten, ty under det de högre djurens benstomme efter
några få år försvinner från jorden, trotsar deras på samma
ställe, der det först uppstod, fast rotade stenskelett
årtusendenas gnagande tand. Sålunda omgifva korallref från forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
