- Project Runeberg -  Gud i naturen /
108

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit satta för deras förstörelse. Många äro beklädda med ett
ulligt eller ludet öfverdrag, med hår, borst och taggar, som
skydda den finare närrngsväfnaden för månget angrepp; andra
fördrifva sina fiender genom de mest olikartade afsöndringar ur
glandler. Än är det en vätska, som, då den utträder, gör bladets
yta smörjig och klibbig, såsom hos Drosera eller daggörten, i
hvars saft flugorna blifva fasthängande; än, såsom hos nässlorna,
Fig. 2.
Fig. 2.
en skarp, frätande saft. De denna saft innehållande
brännhåren bestå af en stor cell (fig. 2), som
nedåt är utvidgad och afrundad, men uppåt
utlöper uti en hakformig spets. Bottendelen af
denna cell är omgifven med en grupp mindre,
på öfverhuden sittande celler, hvilka bilda hårets
tjocka, pelarformiga skaft. De afsöndra
sannolikt den frätande saften, som uppfyller hårets
inre. Den stora cellen har mot spetsen en seg,
böjlig vägg, men spetsen är glasartadt spröd, så
att den afbrytes redan vid den lindrigaste
vidröring, hvarvid den brännande saften utgjuter sig
i såret.






De bittert skarpa, egendomligt smakande safter, hvarmed
många blad äro genomdränkta, motstå helt säkert många djur,
som äfven bortskrämmas redan genom starkt luktande
utdunstningar af eterisk olja.

Trots det oerhörda antalet af bladätande insekter är
sålunda alltid mängden af de arter, hvilka den ena eller andra
rätten isynnerhet smakar, ganska inskränkt, och sålunda blifva
många växter fullkomligt förskonade från de härjningar, som
utföras uti en närstående växts bladkrona.

En annan omständighet, som kommer bladen till godo,
är att angreppen af ett stort antal bland deras fiender blott
inskränker sig till en kortare tid. Några insekter lefva blott
af vårens finaste blad, så att genom en kraftigare utveckling
hos växten tid icke lemnas dem att uppträda allt för mycket
förstörande; andra, hvilka såsom larver uppfräta otaliga blad,
förvandla sig redan efter några veckor till puppor, och ännu
andra inställa sig först om hösten, då en trögare vegetation
redan bättre uthärdar löfvets förstörelse. Under alla dessa
angrepp finnes hos sjelfva växten en rastlös sträfvan att
beständigt åter ersätta de förluster, hon beständigt lider.





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free