Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således anse Gud för en immanent ande, hvilken bor
oantastlig i sjelfva tingens väsende, som sjelf upprätthåller och
organiserar de lägsta varelserna såväl som de största
solsystemerna, ty naturens lagar skulle ej längre befinna sig
utanför denna tanke: de skulle endast vara det eviga uttrycket
för densamma.
Denna öfvertygelse hafva vi förvärfvat genom
granskning och analysering af naturens fenomener. För oss
befinner sig Gud icke utanför verlden, ej heller är hans
personlighet bortblandad i tingens fysiska ordning. Han är
den ofattliga tanke af hvilken de lagar, som styra verlden,
endast äro en verkningsform. Att söka bestämma denna
tanke och förklara dess verkningssätt, att vilja tillmäta sig
diskutera dess egenskaper eller efterforska dess skaplynne,
att nedtränga i det oändligas djup under förhoppning om
att få tillfredsställa vår vetgirighet, det skulle enligt vårt
förmenande vara ett ej allenast dåraktigt, utan äfven löjligt
förslag. Ett dylikt försök skulle lägga i dagen, att den,
som gör det, icke förstått den väsentliga olikheten mellan
det oändliga och det ändliga. Det finnes mellan dessa båda
uttryck ett afstånd, hvaröfver ingen bro kan kastas. Gud
är genom sjelfva sin natur för oss ofattlig och obegriplig.
Det är onödigt att fördjupa sig i det okändas
irrgångar, för att komma till visshet om Guds tillvaro. Kanske
skulle tillochmed vissa själar, som ha böjelse för mysticism,
löpa en bedröflig fara, om de envisades med att vilja lefva
i dunklet af en ogenomtränglig hemlighetsfullhet. Det är
redan mycket svårt att rörande det högsta väsendet bilda
sig det vetenskapliga begrepp som vi nyss låtit skönja.
Äfven de mest begrundande andar ha stora hinder att
öfvervinna, för att kunna sålunda efter hand tränga från det
kända till det okända, från det synliga till det osynliga,
från den uppenbarade lagen till den tänkta lagen, från den
märkbara kraften till den ursprungliga. Och vi äro så
innerligt öfvertygade om att arbetet ar nödvändigt för
menniskoanden, för att kunna uppnå detta filosofiska begrepp
om naturens gud, att vi icke vilja mera uppehålla oss vid
denna uppfattning, af fruktan att en djup själsansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
