Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klimatet, jorden och jordytans yttre förhållanden förete en viss
måtta och tempererad natur, som menniskan kan förvärfva
sig den grad af själsodling, hvilken förlänar henne en så stor
öfvervigt öfver de varelser som omgifva henne.
Alla dessa iakttagelser bevisa icke, att materien
beherrskar menniskan och att viljan blott är en illusion, likasom
vår individualitet. Vi kunna tillochmed låta Büchner
anmärka, att det snarare är individerna som dana nationerna,
än nationerna som skapa individerna. En stats förtjenst
befinnes, såsom Stuart Mill skref, i längden endast vara de
individers förtjenst, af hvilka den är sammansatt. Det är
hvarken institutionerna, eller lagarna eller regeringarna, som
skapa nationernas storhet; utan medborgarnes tapperhet och
uppförande. Det är således af menniskornas individualitet,
som folkens framåtskridande beror, och icke af dessa folks
allmänna förhållanden. Man skall förgäfves säga, att denna
individualitet ej är någonting annat, än det nödvändiga
resultatet af de kroppsliga förhållandena: uppfostringen,
undervisningen, föredömet, lefnadsställningen, förmögenheten,
könet, nationaliteten, klimatet, landet, tidehvarfvet etc.; det
finnes hos den menskliga varelsen en kraft som är alla
dessa vida öfverlägsen, en kraft som dessa förnekare ej vilja
se och hvilken de söka att dölja under deras ords töcken.
Af samma skäl som växten, säga de, beror af den mark
der den tagit rotfäste, icke allenast med hänsyn till sin
existens, utan äfven i afseende på sin storlek, sin form och
sin skönhet; af samma skäl som djuret är litet eller stort,
tamt eller vildt, vackert eller fult, allt efter dess yttre
förhållanden; så är äfven menniskan i sitt lekamliga och
andliga tillstånd ej mindre produkten af samma yttre
förhållanden, samma tillfälligheter, samma anordningar, och hon
är i följd deraf icke den spirituela, sjelfständiga och fria
varelse, som moralisterna utmåla . . . Dessa herrar vägra
bestämdt att vara spirituela, och vi äro verkligen alltför
artiga att vilja tvista med dem derom. Men utan att vilja
särskilt tillämpa det till deras förmån, hafva vi rätt att
förfäkta menniskans andlighet (spiritualitet) och att genom de
stora viljornas lysande exempel utplåna denna dimmiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
