Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillen blindt hängåfvo sig och egnade en dyrbar lefnad af
studier, utan att de märkte, att de på samma gång förstörde
sin och ett stort antal kommande slägtens tid. Der,
hvarest klostren inom sina murar slöto munkarne och
bönstolarna, der hör man nu industriens tunga hamrar ljuda,
jernsaxar gnissla, de upphettade maskinernas ånga hvissla. Om
ock klosterinrättningarna haft sin roll att utföra i de
barbariska inkräktningarnas sekler, har likväl deras sista timma
slagit, liksom hvarje timligt verks: arbetarens och
jordbrukarens fruktbringande sträfvan låter ungdomen följa på
förfallet. I Sorbonnes föreläsningssal, der man diskuterade om
hvartannat de sex skapelsedagarna, pingstens eldtungor,
Josuas underverk, tåget genom Röda Hafvet, den nuvarande
nådens ordning, Sonens väsensenhet med Fadren etc, och
tusendetals andra ämnen, som voro lika svåra att intränga
uti, der ser man nu kemistens laboratorium, i hvilket
materiens elementer låta sig undergifvet mätas och vägas;
anatomistens bord på hvilket kroppens mekanism och lifvets
funktioner afslöjas; botanistens mikroskop, som låter oss se
de första vacklande stegen, som lifvets sfinx tager;
astronomens teleskop, hvilket visar ofvan de genomskinliga
himlarna de ofantliga solarnas häpnadsväckande rörelser, ordnade
enligt samma lagar som regera en frukts fall; den
experimentala undervisningens kateder, kring hvilken den stora
hopen grupperar sina uppmärksamma rader.
Jorden är förvandlad. Man har rest rundtomkring
henne, man har mätt henne, och det är ej längre Carl den
store, som bär henne i sin hand: geometerns kompass har
ersatt den kejserliga spiran. Hafven äro på alla håll
genomplöjda af skeppen med svällande segel, af den snabba
farkost hvars skruf genomborrar vågorna; fastlanden äro
genomilade af lokomotivets elddrake, och under telegrafens
kuvert samtala vi sakta från verldens ena ände till den andra;
ångan gifver ett okändt lif åt oräkneliga rörelsekrafter, och
elektriciteten tillåter oss att i sjelfva ögonblicket beräkna
hela mensklighetens pulsslag. Nej, menskligheten har aldrig
närvarit vid en dylik fas; dess barm har aldrig känt sig
så svälla af lif och kraft som nu; dess hjerta har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
