Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Somliga undrade, om kungen skulle våga sig ut den dagen,
men kl. 3, samtidigt med att »reformbanketten* började, syntes
Oskar I på Gustaf Adolfs torg i en tvåspänd vagn utan förridare
eller stor betjening. Detta lugnade många. »Reformbanketten*
bestod i en gemensam middagsmåltid med åtskilliga politiska tal och
skålar. Alldeles oberoende af denna tillställning i De la Croix’
salong, samlades allehanda folk nedanför Brunkebergs torg och störde
med hurrarop och skrän banketten, hvilken derför upplöstes kanske
tidigare än afsigten varit.
Klockan sju foro de kungliga till operahuset, der Jenny Lind,
som då var på besök i fäderneslandet, »med biträde af teaterns
sujetter», gaf »Friskytten» till förmån för institutet för döfstumma och
blinda. När de kungliga foro öfver torget, var också der mycket folk
som höjde hurrarop. Ljudet af dessa rop trängde upp till Brunkeberg
och lockade folkmassan der att tåga ned till Gustaf Adolfs torg,
men som der icke fans något att uträtta, så drog hela skaran öfver
Norrbro, vältrade fram öfver Mynttorget, trängde in sig i
Stadssmedje-gatan och ryckte derifrån ned i Storkyrkobrinken, der
Hartmans-dorff bodde, två trappor upp i n:o 9. Han var äfven nu, liksom tio
år förut, fastän icke längre hofkansler, utan president i kammarrätten,
lika litet omtyckt af folket. Hans fönster måste krossas, men i
misstag slog man in rutorna äfven hos grosshandlaren Smerting, som
bodde i samma hus, en trappa upp. Man nöjde sig dock icke
dermed, utan försökte äfven spränga porten, hvilket dock ej lyckades.
Efter någon stund red en afdelning af hästgardet i starkt traf
utför brinken och gjorde »chock» på folket, hvilket skingrades för
att dock snart åter samlas. Den utkommenderade afdelningen af
fot-gardena mottogs med stenkastning. Då lossades skarpa skott, och
några personer träffades, men en blott dödligt. Det var en
vaktmästare vid namn Werner, som bodde i bottenvåningen af ett hus
vid Svenska Prestgatan, nära Storkyrkobrinken, och som gick ut
endast för att stänga sina fönsterluckor, men sköts af gardisterna,
hvilka på måfå riktade sina skott äfven in åt Prestgatan.
Då kungen återvändt från teatern, steg han till häst och red
med kronprinsen och öfverståthållaren, hvilken nu åter var samme
Sprengtporten som under orolighetema 1838, ut för att tala till
folket. Han mottogs med ropet »lefve konungen!» men äfven andra,
mindre aktningsfulla rop hördes. Åtskilliga häktningar gjordes.
Senare på aftonen slog folket in fönsterna hos landshöfdingen,
grefve Horn, statsrådet Peyron, f. d. statsrådet Lagerbjeke,
utrikesministern Ihre, erkebiskopen och — Benjamin Leja. Ej heller Lars
Hiertas fönster i Brunkebergs hotel lemnades alldeles oskadade. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
