Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara osanningar om hvad andra föregåfvos hafva bekant, narra J. v.
F.ngeström att på sig bekänna brott, hvartill han ej vore skyldig,
samt under förespegling af att sättas på fri fot förmå honom att
angifva andra, hvarcmot om sådan angifvelse underläts, odrägliga
plågor skulle förestå Engeström.
De som voro Gustaf III:s fiender hatade polismästaren redan
långt före 1792, men han var ej heller synnerligt älskad af de
opartiska som endast ville, att rättstillståndet borde vara tryggadt samt
att polisen icke skulle tjena despotiska intressen och polismästaren
ej vara regentens blinda
verktyg. Bland det lägre folket
synes också hafva funnits
anledning att icke älska
polisens underordnade tjenare.
Emellertid höll Liljensparre
ordning i staden, om också
icke utan anseende till person.
Det hände, att nattvakten
fick skrapa, för att han tagit
i förvar några nattsvärmare
som stört ordningen, men
hvillca funnos vara adelsmän
och derför ej kunde fängslas
af en simpel nattpatrull.
 |
| Fig. 208. Henric Liljensparre, Stockholms förste polismästare. Efter miniatyrporträtt i Nationalmuseum. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
