Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta hus räknade sin tillvaro från konung Valdemars tid. Ej långt
derefter upprättades ett särskildt cenodochium leprosorum eller de
spetälskas hospital, som dock icke tog emot några andra fattiga än
sådana som voro angripna af den vederstyggliga sjukdomen.
Närmast i ordningen kom ett ganska stort sjuk- och i synnerhet
fattighus, St. Georgs hospital, vanligen kalladt St. Örjans eller St.
Yrjans, sedermera St. Jörans hus, dock icke beläget i d. v. Stockholm,
utan tämligen långt utanför, der Johannis kyrkogård och Drottninghuset
nu finnas, på en tomt som Magnus Ladulås tillbytte sig af
erkebiskop Magnus och Upsala domkyrka. Inrättningen erhöll en
mängd donationer och gåfvor, och aflatsbref utfärdades för dem som
på detta sätt understödde den »fromma stiftelsen». År 1433 skänkte
erkedjeknen Petrus och kapitlet i Upsala till inrättningen den af
Sigtuna färja uppburna inkomsten, hvilken förut tillfallit hospitalet i
Enköping.
I detta St. Jörans hus kunde personer ock inköpa sig i fribröd,
såsom Gesse Svin och hans hustru Elin gjorde 1439 för 250 mark
på tre år för sig och en piga. År 1481 skänkte Laurentz Staffansson
till St. Örjans gård hälften af sitt hus i St. Laurentii gränd
(sannolikt nu Storkyrkobrinken) jemte 20 mark stockholmspengar
och 15 mark i goda lösören mot att han skulle under sin lifstid i
hospitalet åtnjuta mat och öl och alla nödtorfter efter sedvänjo och
rättighet som andra bröder och systrar der njöto. Denne Laurentz
Staffansson tyckes sedermera hafva, jemte ett par andra, varit
föreståndare för inrättningen, ty 1488 intogo han och de två andra
föreståndarne, med borgmästare och råds råde och goda bröders och
systrars råd, hustru Catharina Ingesdotter, Herman Bagares enka,
hvilken då vardt convents-syster och förde en piga med sig. Enkan
skulle äta vid herrebordet, men pigan vid barnabordet, de två olika
klasser af bespisning som bestods i inrättningen. Catharina
betalade för sig och pigan 180 mark reda pengar och 10 mark i goda
värdören.
Sådana af sig sjelfva eller andra inköpta »fribrödsmedlemmar»
kallades conventsbröder och systrar och utgjorde inrättningens
aristokrati. De fattiga hade naturligtvis icke så godt, och de sjukas
vård var väl der som annorstädes i gamla tider mycket bristfällig.
Den tredje och yngsta af de tre — utom spetälske-hospitalet —
stora välgörenhetsinrättningarna var Själagården i den inre staden
och om hvars hus vi talat i kapitlet om skolorna. Föga känner
man om denna inrättnings särskilda beskaffenhet, men enligt
Själakapellets stadgar skulle föreståndarne åt 60 fattighjon hvarje söndag
gifva en allmosa och hvarje månad ett fritt bad. Dock tyckes, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
