Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. XVII.
Flora och Fauna.
Gräsbete på gatorna. — Hvad som växt mellan gatstenarne. — Gamla
trädgårdar. — Hvad som odlades i Kungsträdgården i gamla tider. —; Hvad
Humlegårdens köksträdgård lemnade till kungl. hofvet. — Vilda djur oeh husdjur. — Fåglar
och fiskar. — Husens obehag.
Det är icke någon rik flora den stenlagda gatan kan erbjuda,
men den var dock något rikare innan trottoaren kom, ty då flydde
de växter som icke kunna lefva utan menniskan upp på de
rabattlika stensättningar, som lågo mellan rännstenen och husväggen,
liksom barnen, när de voro rädda för hästarne. Det sista fälttåget mot
dessa menniskans trogna följeslagare som vi bevittnat var den stora
fejden på Birger Jarls torg för några är sedan. Der hade nemligen sått
sig ett litet gräs, välbekant för landtmannen, emedan det tillhör det
slägte som hufvudsakligen bildar den naturliga ängen och af honom
kallas hvitgroe (poa annua); af stadsbon nämnes det gårdsgräs,
trampgräs och är ansedt som en plåga. Troligen hade Mälarvindarne fört
denna välsignelse med sig, och som öfre delen af Birger Jarls torg
icke är starkt trafikerad af åkande, ansågs jordmånen passande för
hvitgröen, hvilken der slog sig ned, förökade sig och uppfylde jorden.
Öfverstäthållarembetet, som icke befattar sig med ängsskötsel,
började medelst salt ett utrotningskrig, hvilket dock först efter stora och
långvariga ansträngningar kunde sluta med ordningsmaktens seger.
Längre bort i tiden var gräsväxten mycket starkare på
Stockholms gator, och då kunde man, såsom här längre fram visas, der
till och med beta hvarjehanda kreatur.*
Om man skulle skrifva en liten minnesteckning öfver dessa sista
naturbarn, som icke kunde lemna skapelsens herrar, dä desse
öfver-gåfvo naturen och gjorde marken ofruktbar med stenlägning, så
skulle vi icke fä allt för många namn att fira. Vi skola hålla oss
till de tre ihärdigaste, som (utom hvitgröen) längst trotsat
förföljelserna: grodbladet, trampgräset (eller fågelörten) och maskrosen.
• Ännu för ett par år sedan betades getter på Artilleriplar.cn.
Gamla Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
