Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man är åter ute på fjärdarne, och det är en afton. »Allt
lef-vande pä jakten hade planterat sig på däcket och pratade historier.
Jag hörde pä deras sagor. De voro nöjsame, om de just icke voro
så trovärdige. Bland annat försäkrades helt allvarsamt, att i
Mälaren finnes sjörå. En af sällskapet hade sett en sådan nymf mer
än en gång. Hon liknade ett medelåldrigt fruntimmer, väl växt,
högbröstad, hade stora ögon och långa mörkbruna hår som skylde
hela ryggen, men nedantill en fiskstjert. Man hade sett henne midt
i Björkfjärden. Hon bådade merendels hårdt väder, när hon
skrattande klängde sig upp till någon klippa, och var då alltid bäst att
i tid söka hamn.’»
Det seglades hela den natten i mörkret utan kompass eller
kort. Andteligen följande dag befann sig sällskapet, efter tre dygns
resa, vid mynningen af Torshälla-ån, men ännu voro icke alla
hinder öfvervunna. Hela strömmen uppåt voro redskap för norsfiske,
norsverkar, utsatta så att strömmen dämdes upp och blef strid
emot. »An arbetades med årorna; än måste jullen skickas förut
att fästa tåg i gamla stubbar och varpa fram jakten Skepparen
glömde ej sin trompet, som nu hade den goda verkan med sig, att
några personer snart kommo i ökstockar från staden. Detta
beskedliga folket släpade fartyget i långa linor efter sig, från
landsidan, obekymrade om de gingo torrskoddc eller vadade i vatten
på de våta ängarne ...»
»Efter två timmars resa på en fjerdedels mil kommo vi
ändte-ligen upp till sjelfva staden, som genast saluterades under
trompet-skall med dubbel svensk lösen, hvilket låckade fram åskådare af
begge könen alla i sina deshabilcer. Vi foro således triumferande
emellan de omliggandc husen, ända till det ställe, der debarqueringen
skulle förrättas. Denna skedde hvarken på strand, hamn eller bro,
utan foten sträcktes behändigt från relingen af fartyget, inuti en
bod, som skepparen kallade sitt magasin, der jakten blef liggande.
Hic stetimus . . .» Och här lemna vi författaren välbehållen efter
hans skutfärd, hvilken visat oss skilnaden mellan en resa på Mälaren
för hundra år sedan och en ångbåtstur i våra dagar.
* v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
