Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Alexander de villa Dei hade skrifvit på tolflumdratalct. Det
kunde också ha varit den Donat som Aelius Donatus, den
romerske språkläraren, hade utarbetat långt, långt förut, redan på
trehundra-talet. Hvilken hon än må hafva varit, så var hon en stor
pläga för piltarne. »Doctrinalen var skrifven pä latinsk vers,
ytterst svårfattlig och hade fått hedersnamnet »pinobänk för själens.
Man lärde sig äfven att något skrifva och prenta, och så hade
man ständigt nya psalmer att lära sig för att kunna sjunga
kyrkosången, vackra stycken, sådana som den katolska kyrkan består för
att locka folk till templen och der qvarhålla dem och komma dem
att åter längta dit från det torra, tråkiga och omusikaliska
hvar-dagslifvet.
Kunde piltarne icke sina regler i grammatikan eller symbolum
eller de många bönerna, så var käppen alltid till hands. Han var i
full verksamhet bittida och sent, och latinet blandades med svenska
klagoljud. Äfven sången nöttes in med käppen. Det var alldeles
nödvändigt, ty på sången låg ofantlig vigt. Han skulle icke blott
tjena den heliga kyrkan, utan också skaffa någon liten föda åt den
utsvultne skolmästaren och hjelpa den af skolpiltarne hviikas
föräldrar icke hade tillräckligt med mat åt dem. Till omväxling med
käppen gjorde riset sin rund på ungdomens lemmar. Latin, sång
och stryk — det var programmet. Och med dessa tre började man
kl. 5 på morgonen och höll i större delen af dagen.
Det var i Stockholms gamla Storskola, stadens Sc/to/a
Trivialis. Der fans otvifvelaktigt mycket barbari, men bildningens frö
gömdes der nog också, och blotta underhållandet af t konsten att
läsa» måste räknas högt på de tiderna. Skolan tyckes hafva varit
med redan i stadens barndom, ty i början af 1400-talet var hon,
såsom vi här nedan finna, redan gammal. »Om Stockholms skola pä
den tiden kan icke tviflas, emedan man finner dess skolastici och
rektorer nämnda i gamla skrifter».® Och att der tillgick såsom
öf-ver allt i medeltidens skolor, lär väl häller icke kunna dragas i
tvif-vcl. De derefter följande tiderna, frän hvilka uppgifterna äro både
talrikare och säkrare, visa oss ett tillstånd som icke synnerligt mycket
skiljer sig från det nyss framstälda, och det är nästan först i vårt
århundrade samt allramest under de senare årtiondena som
Stockholms skolor undergått någon riktig väsentlig förbättring.
Det var icke alla stockholmsbarn som skickades till skolan. Långt
derifrån. De förnämares undervisades vanligen af enskilde lärare i
hemmet. De som skulle egna sig åt hvad nu för tiden kallas »det
A. M. Rkyufius: Episcoposcopia suiogothica. Linköping 1752.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
