Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var på försigtighetsmåtts vidtagande. Den ena afhandlingen efter
den andra utkom af trycket, om »Cholera Morbus», dess rätta
kännetecken och behandling, och Svenska läkaresällskapet utgaf en »Kort
underrättelse om sättet att förvara sig mot choleran». Bland de mest
lästa var kanske G. Svederus’ lilla bok om »Cholera Morbus,
uppkomst, härjningar, kurmetod och preservativ».
Rökning skulle vara ett mycket verksamt medel att förekomma
sjukdomen, och många olika rökningssätt annonserades i tidningarna.
De rökkulor som funno största afsättningen bestodo af t skälp.
pul-veriseradt svafvel, i skålp. harts, i skålp. koksalt, i */, skalp,
trä-tjära, 6 lod renadt salpeter och 4 lod renadt kamfer, hvilket allt
blandades med hvetekli och formades till kulor af en valnöts storlek.
Ett något dyrare rökningssätt var kanske det som hadc
uppfunnits af då varande verkmästaren vid kungl. Myntet Teofron
Munck-tell, sedermera så berömd inom den svenska storslöjden. Han hadc,
1831, för Sundhetskollegium förevisat en apparat för mineralsura
rökningar, och dylika apparater såldes för 3 rdr 16 sk. banko stycket.
Kaptenen, frih. E. von Vegesack uppfann ett nytt slags stolar
för imbad som skulle vara ett verksamt medel mot kolera, och på
dessa stolar mottogos beställningar efter 10 och 12 rdr banko
stycket i hattstofferaren Risbecks bod vid Gustaf Adolfs torg.
Man tycktes således sätta sig i försvarstillstånd, men det stora
flertalet af Stockholms allmänhet kunde dock icke tro, att det
försvaret någonsin skulle behöfvas. Ar 1831 förflöt också utan att
någon kolera visade sig här, och likadant var förhållandet under de två
näst följande åren. Under ett af dem, 1832, läste man med stort
intresse de skildringar som i Aftonbladet meddelades om kolerans
förskräckliga härjningar i Paris våren sist nämda år; men det är långt
mellan Paris och Stockholm, sade man.
Sommaren 1834 var dock, som sagdt, ovanligt het, och föga
regn föll, hvilket nog kunde ingifva farhågor. Men man var godt
bevakad genom karantän och sorgfällig uppmärksamhet på personer
och varor från smittade och misstänkta orter. Riksdag var samlad
i Stockholm, och tidigt på vårep, den 17 April, hade en stor
deputation till konungen framburit ständernas tacksägelseadress »för K.
M:ts visa styrelse och sorgfälliga bemödanden att genom noggrann
bevakning vid rikets gränser förekomma tillfallen för
(kolera)sjukdo-mens inträngande».
Vid midsommartiden talade man ej så mycket om koleran, som
om den stora stölden ur klädeskramhandlaren Sprinchorns bod vid
Storkyrkobrinkcn samt,om riksdagsmannen i bondeståndet N.
Insulins kostliga memorial i bränvinsfrågan. En månad senare kände man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
