Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustavianum i Upsala den 12 Juni 1732 försvarade, anföres bland
annat, att 1685 i maj, gångedags måndag T skymningen, cn skrifvare
gått den gatan som löper ifrån styckgjutarchusct upp åt Brunkeberg
och då lian kom upp mot kullen på berget, vid det yttersta huset,
som der var i uppgången på högra handen, ropade folket och
varnade, att han icke måtte gä fram. Han gick likväl. Öfverst pä
kullen fick han se åtta små personer dansa i ring, hållande hvar andra
i händerna, alla i sida kläder, men med svarta ansigten och krithvitt
hår som hängde rakt ned. Ingen var öfver sex qvarter lång.
Skrif-varen kastades utför berget, så att det rasslade i den lösa klappern
och blef han tillika så sönderkrossad och kramad, att han spottade
blod. Han kallade till sig kapellanen i Maria församling Peter
Stran-dell, tog nattvarden och omtalade livad som händt honom. Kort
derefter dog lian.
Men det var i skymningen. På ljusa dagen var det icke sd
farligt. Emellertid nöjde man sig ej längre med S:t Clara gärde
som allt mer bebygdes eller med Brunkebcrgsåsen som också
småningom inkräktades och hvarifrån byggnadsämnen togos till cn stor
del åt de nya gatorna, ända upp på Södermalm, såsom Horns- och
Götgatorna m. fl. Man drog sig utför bergets östra sluttning, den
brantaste, eller vandrade från staden förbi bergets södra sida, der
Malmtorget småningom bildade sig, men först vid den stora
regleringen af Norrmalm under drottning Kristinas tid ordentligt afmättes
och ordnades. Der var ganska länge endast en brant strandväg som
gick fram till S:t Jakobs kyrka, hvilken antages hafva funnits redan
vid början af 1300-talet och skall hafva varit cn »gammalmodig
kors-byggnad», otvifvejaktigt af trä. Denna nedrefs 1527 bland de
byggnader norr om strömmen som ansågos farliga, emedan fienden snart
kunde lägra sig i dem, slottet och staden till förfång.
Snart bygde man dock åter i trakten, och här och der i
kål-gårdarne förlustade man sig. Der tyckas också rastställen hafva
funnits för dem som färdades från eller till Roslagen, dit vägen gick
förbi den af Johan den tredje äter uppbygda Jakobs kyrka samt
sedan öfver den bro, gamla Ladugårdslandsbron, som vi i inledningen
omtalat såsom tillvarande ännu på 1730-talet och som genom den
der liggande gamla Ladugårdslandstullen förde öfver Träskrännilen,
der Jakobs Bergsgatas östra del nu leder till Gref Turegatan (f. d.
Sqvalbergsgatan) och Riddargatsbacken (f. d. Sperlings backe).
Vägen fortsatte öfver vestra delen af nu varande Ladugårdslandet och
Ladugårdsgärdet.
Ville stockholmaren begifva sig till aflägsnare trakter utanför
staden, så kunde han kanske ganska länge sjöledes komma från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
