Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuka som bestod i likgiltighet för fosterlandet? Han
ville inte säga något ont om pappa Andersen, men
han beklagade i så fall den ohyggliga tomhet som
måste råda i mitt hjärta och mitt liv. Jag svarade
att pappa Andersen alltid vägrat att öva något
inflytande på mig. Julius sa att det gladde honom att
höra. "Får jag tyda det så som att du i alla fall
innerst inne över allt annat älskar ditt land?" Jag
antar att jag svarade ja, eller "näst dig Julius" för
att få vara i fred. Men jag är säker på nu att jag
då inte älskade Sverige över allt annat fast jag sen
upplevt den förnimmelsen ett par gånger, inte på
Skansen utan i Genève. Sverige som skärgård och
skog och äng och vackra gamla hem med trädgårdar
bakom, det var oförlikneligt. Och Sverige som öde
genom tiderna tillhörde jag ju som en liten
blodkropp i den stora cirkulationen. Men Moder Svea
just då föreföll mig odräglig och olycklig som en
människa som före allt annat tänker på sig själv,
en synpunkt vilken Karl och jag ett ögonblick
kunde ha delat för att sen dra åt öster och väster
med var sin bit av den. Hur kunde en moder som
själv inte var mäktig att älska något högre än sig
själv begära den prestationen av sina barn?
Julius slutade sen upp att tala allvar med mig, han
började intressera sig för politik igen och förklarade
sig en dag frisk nog att återvända till lagstiftningen.
Jag skyndade mig att berätta detta för Kristian,
men innan han hunnit få brevet hade husläkaren av
■303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
