Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vägen till Karls och K. B: s hem lyckades jag
komma in i en cigarrbod och telefonera. Karna stod
tätt inpå mig och jag sade till Kristian: hör du
Ethel, bli inte ledsen om jag försenar mig för jag
har fått hit min syster Karna till stån. Uppe i
våningen höll sig Karna fortfarande tätt intill mig och
lät inte distrahera sig varken av vapensamlingen eller
utsikten över flottans grå och mönjeröda båtar på
Galärvarvet. När K. B. slutligen räckte henne ett av
sina gevär som var garanterat oladdat, sa flickan:
— Nå ja, då ska jag väl låta er vara i fred medan
ni talar om pappa, eftersom ni inte tror att jag vet
hur sjuk han är.
Emellertid var det inte närmast om pappa
Andersén som K. B. ville tala enskilt med mig ehuru han
visserligen var sjuk utan om Karna själv. På den
korta tid jag varit borta tycktes hon både ha fått
ryggradskrökning och blivit förvildad och trotsig mot
lärarinnor och hushållerska. Nu upprepade K. B. för
tredje och sista gången sitt anbud att ta hand om
flickan. Jag, Agnes hade ju min sjuka man och var
ju själv så klen att jag fått läkarintyg på att jag
måste gå ut ur alla kommittéer!
Nu var alla vapen slagna ur mina händer. Men
jag skulle ha kämpat med knytnävarna för Karna
om jag inte haft Kristian att tänka på.
Jag kunde aldrig övertyga Karna om att K. B: s
förslag var det enda möjliga. Det var hart när
omöjligt bara att få henne att förstå att jag menade
allvar. Ifall hon måste stanna i Stockholm och gå på
■294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
