Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ska jag verkligen behöva påminna dig om min
lagliga rätt att i egenskap av din man utan ditt
samtycke vidtaga åtgärder mot Helmut Hoheneck?
Jag nekade att tro att det var möjligt. Julius måste
ta fram lagboken för att överbevisa mig. Jag fick
se svart på vitt att han utan mitt samtycke kunde
processa för min räkning. En man ägde som
målsman för hustrun dessutom att bestämma om allt
som rörde barn, tjänstefolk, familjens levnadssätt
och vistelseort. Jag kunde ha gråtit över mig själv
då jag tänkte på vilka föreställningar jag som nygift
gjort mig om kvinnans makt.
— Lag är lag och verkliga livet är i allmänhet
något annat, sade Julius för att mildra verkan av
lagbokens paragrafer. Han hade alltid varit generös
och medgörlig, erinrade han mig om, men i detta
fall måste hustrun böja sig eftersom mannen hade
alla de goda skälen på sin sida och hon inte ett enda.
Han sade att han förstod att han skämt bort mig
så svårt att jag inte begrep något om pengar och
pengars värde och däri hade han nog rätt. Jag levde
på en hög standard, sade han, och begrep inte vikten
av att ha en sådan inkomst att jag kunde leva som
förut även då han en gång var borta.
— Vad skall jag med hög standard då? sa jag.
Han erinrade mig om Karna och undrade över att
inte min känsla för henne var utslagsgivande i denna
fråga om pengar.
— Hur kan den vara utslagsgivande nu när jag
vet att du när som helst kan neka mig att ta emot
■262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
