Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var oss i grunden likgiltigt. Jag minns ännu de
jättelika exemplaren av vitsippan i fråga som stod
där så stilla ooh vita i det gröna dunklet, jag minns
hur vi omsorgsfullt grävde upp de finaste, varpå vi
lät dem ligga och kysstes en gång till, mitt i den
animerade diskussionen om jordstam och lågblad.
Jag kan också se mamma och pappa och Justine
luta huvudena tillsammans över mina dåliga betyg på
avslutningsdagen, medan klasslärarinnan stod
bredvid och sade att jag grävt ner mina pund. Justine
hade än en gång detta stilla sätt som skrämde så
förfärligt. Med förbindlig likgiltighet vände hon sig
till mig och frågade om jag hade något emot att
flytta hem till mina föräldrar i morgon, själv
ämnade hon fara utomlands på en längre tid.
Det svaga skenet av skadeglädje försvann från alla
närvarandes anleten. Jag försökte med tecken få
mamma att förstå att jag nödvändigt ville flytta hem
redan i dag, men hon hjälpte mig inte. Hon lät mig
vandra bort vid Justines sida med hjärtat tungt av
fruktan och skam.
Jag förstod nog att hon ämnade tala med mig,
men vårt samtal blev inte vad jag väntat. Hon
grälade inte, hon grät inte, hon bara gav sig själv till
spillo i sin kärlek till mig.
Vi satt i skuggan av de stora träden på den
övergivna skolgården, där gräset växte över alla bräddar
sedan barnafötterna givit sig av till en annan
gård. De murkna trädgårdsmöblerna brakade under
Justine, allt verkade förfall och undergång. Jag
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
