Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
i husbond’s kammare, skall jag inte gå efter den?
Den skulle vara så stassig till Sörens röda karpus. >
Sören bevärdigade henne icke med ett svar.
»A, vill junkern inte tala ett enda ord?»
fortsatte Ane, »sådana simpla menniskor som vi och våra
gelikar vilja så gerna höra litet fint snack, och jag
vet, att junkern kan, för du har hört, Trine, att hans
käresta gifvit honom en komplimentbok med all sorts
finhet i, och de kan ju aldrig nånstin slå fel, att en
sådan högboren herre kan både stafva och läsa,
antingen det så skall vara framlänges eller baklänges.»
Sören slog med den knutna näfven i bordet, och
såg förargadt på henne.
»Sören», började nu den andra, »jag vill ge dej
en falsk skilling för en kyss; jag vet nog af att du
brukar få både stek och saft af henne, den gamla . . .»
I det samma trädde Marie in med kakan och
satte den för Sören, men han slängde den bort öfver
bordet.
»Kör ut de qvinnorna!» ropade han.
Ja, men talgen blefve ju kall.
Det brydde han sig icke om.
Pigorna blefvo alltså utskickade.
Sören slängde den röda mössan långt frän sig
och bannade och var vred; hon skulle icke gå här
och sätta mat för honom, som om han vore en
mager gris, och han ville icke blifva gjord till narr för
folk derför att hon lagade till komedispelarmössor
åt honom, det skulle hafva en ände det här, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
