Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
trampar med min fot. Det är icke en droppe af mitt
blod, som är dig god, icke en tåga af mitt kött, att
den ju icke stöter dig bort, hör du! Det är icke
en vrå af min själ, der du kallas vid namn. —
Förstå mig blott rätt! Om jag kunde lösa din kropp af
en dödssots pina eller din själ ur helvetets nöd
genom att blifva din, jag gjorde det icke.»
»Jo, du gjorde det, qvinna, och säg icke så!»
»Nej och nej och mera än nej!»
-Så ut, ut! Bort från min åsyn i helvetets
förbannade namn.»
Han var hvit som en vägg och skakade i alla
lemmar. Målet var hest och oigenkänligt och han
fäktade med armarna i luften som en vansinnig.
»Tag din fot från min väg! Tag din - tag din
— tag din fot från min väg, eller jag fläckar din
panna, det är dråpsblod uppe och rödt för min syn.
— Ut, ut ur Norges land och rike och helvetes brand
till kamrat! Ut. . .»
Marie såg en stund förfärad på honom, så sprang
hon, allt hvad hon kunde, ut ur rummet, bort från
slottet.
Då hon slog till dörren, grep Ulrik Frederik
stolen, som hon suttit i, då han kom, och slungade
den ut genom fönstret, vrängde det sköra omhänget
från sängstället och ref det i trasor och trådar, under
det han flackade fram och tillbaka i rummet; derpå
sjönk han ned på golfvet och kröp omkring på sina
knän, hväsande som ett vildt djur och hamrande sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
