Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
»Nej, älskog är som ett fint blomster: om en
frostnatts köld låter dess hjerta vissna, så går den
ut från topp till rot.»
»Nej, älskog är som den ört, som kallas för
Jerikos ros; om torkan kommer, så torkas den bort
och krymper samman; men blifver det derpå en mild
och liflig natt med ymnig dagg, så slår den ut alla sina
blad igen och är så grön och frisk, som någonsin förr.»
»Kan hända! Det är väl många slags älskog till?»
»Det är det, — ja, och vår var just sådan älskog.»
»Att eder var det, det säger I mig nu; men min,
aldrig var den det, aldrig.»
»Då har I aldrig älskat »
»Icke älskat! Nu skall jag berätta för er hur jag
har älskat. — Det var på Frederiksberg ...»
»O, madame, I har ingen skonsamhet!»
»Nej, nej, det är alls icke det. — Det var på
Frederiksborg. Ack, I vet blott litet, hvad jag led.
Jag såg att eder kärlek till mig icke på långt när
var som förr. Ack, som en moder vakar öfver sitt
sjuka barn och gifver akt på hvart litet tecken, så
följde jag med ångest och bäfvan eder kärlek. Och
då jag såg i edra kalla blickar, huru blek den blef,
och kände i eder kyss, huru svagt dess pulsar slogo,
då var det som skulle jag förgås i qval och i pina.
Jag grät för denna kärlek i långa nätter, jag bad
för den som för ett hjertans dyrt barn, som dör och
dör timme för timme. Och jag spejade efter hjelp
och efter råd i min qvidan, efter läkedom för eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
