Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
timme, ja, liksom skadelig frost kyla i hjel hvar
blomstrande själens sentiment, ända tilldess djupaste rot?»
Han sprang upp från bänken och talade med
häftiga ord ned till henne.
»Och I frågar, hvarföre de nämnas de
melankoliska, när all vällust, med samma den gripes,
skiftar hamn och varder leda, när allt jubel blott
är glädjens sista våndefulla andedrag, när all
däge-lighet är dägelighet, som svinner, och all lycka är
lycka, som brister!»
Han började att gå fram och tillbaka framför
henne.
»Det är då det, som för Eder på klostertankar?»
sade Marie och såg leende ned.
»Det är så, madame; det är mången gång som
jag föreställer mig, att jag är instängd i en enslig
klosterkammare eller hålles fången i ett högt torn,
der jag ensam sitter vid min ruta och aktar på, huru
ljuset rinner bort och mörkret sväller ut, under det
ensamheten, tyst och stilla, men stark och rik,
slingrar sig upp i min själ och gjuter sina
dvaldruf-vors safter i mitt blod. — Ah, men jag vet fullväl,
att det är en dikt och ett bedrägeri; aldrig skulle
ensamheten få makt öfver mig, jag skulle längta som
brand och röd låge, längta vett och sans ur mig
efter lifvet igen och hvad lifvet tillhör . . . men I
förstår icke allt det, som jag här predikar. Låt oss gä,
ma chère! Det kommer snart att regna, då vinden
så helt cch hållet mojnat ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
