Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
lyktans hornruta, så att den skulle lysa litet bättre;
hennes hår var löst och hängde ned på ryggen af
den skinnbrämade klädeströja, hon hade tagit öfver
sin hemväfda kjortel, hennes ansigte var blekt och
uttryckte grämelse, men hon log lustigt och sladdrade
ett i ett. Hon hade satt sig på en pall, vecklat
händerna om sina knän och pratade muntert till
Ulrik Frederik, som stod och ingenting sade; men
hon pratade af ångest, ty hans tvärhet hade gjort
henne rädd.
»Nu junker Tyst och Tvär!» sade hon, »du säger
intet; ha då under alla de hundra timmarna icke
kommit till dig hundra ting, som du önskat att hviska
mig till, åh, då har du icke längtat som jag»; hon
putsade ljuset i lyktan med sina fingrar och kastade
den glödande branden på golfvet, och Ulrik Frederik
gick ovilkorligt fram ett steg och trampade ut gnistan.
»Det var rätt», fortfor hon, »kom hit bort och
sätt dig ned, men först måste du böja knä och sucka
och tigga mig god, för nu är det den tredje natten
jag sitter här och vakar; i går och förrgår satt jag
förgäfves och väntade och längtade till dess mina
ögon blefvo skumma. Hon lyfte hotande handen:
»På knä, junker Trolös! och bed som I både för
edert lif»; det sade hon med skämtande
högtidlighet, derpå log hon och bad halft bönfallande, halft
otåligt: »kom nu hit och knäböj, kom nu hit och
knäböj!»
Ulrik Frederik såg sig nästan ovilligt om, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
