Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och svälja, de äro som fattigstu’barn, de äta både för
närvarandes svält och för kommande och föregående
tillika. Stjäla och roffa åt sig, det kunna de värre
än korpar och rackare; — och så mordiska de äro!
Det är icke för intet en säger: han har lätt till
knifven som svenska Lasse.»
»Och så lösaktiga!» inföll färgaren, »det kan ju
aldrig hända att rackaren piskar en qvinna ur staden
och en frågar sig för, hvad det kan vara för ett
kreatur, att en ju icke får till svar, att det är en
svensk ragata.»
»Ja, menniskans blod är så olika, och djurens
också. Svensken han är nu bland folk, hvad
markattorna äro bland de oskäliga djuren; det är en sådan
ytterlig brunst och hastig eld i hans lifsvätskor, att
den naturliga förnuftighet, som Gud ju har begåfvat
alla menniskor med, icke kan råda med hans arga
drifter och syndiga begär.»
Färgaren nickade några gånger åt hvad
köpmannen lade för och sade derpå: »Rigtigt, Erik
Laurit-zen, rigtigt; svensken är af en egen och synnerlig natur,
annorlunda än som andra menniskor. Jag kan alltid
lukta, när det stiger en utländsk person in till mig i
min bod, om han är en svensk eller annat slags folk.
Svensken har en så frän lukt med sig, som
getabockar eller fisklut. Jag har tida haft mina egna
funderingar om den saken, men det är som I lägger
ut det, det är dunster af hans hetsiga och bestialiska
vätskor, är det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
