Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
rum med hög panel af mörkt ekträ, väggarna voro
klädda med rutor af holländska kakelflisor, hvita i
bottnen och målade med stora, blå rosor. Kaminen
var af bränd mursten, en dragkista var stäld framför
öppningen; eljest skulle det hafva dragit, när man
gick i dörren. Ett bonadt ekbord med tvä stora,
halfrunda klaffar, som nästan hängde ned till golfvet,
några högryggade stolar med sitser af hårdt,
blankslitet läder och ett litet grönmåladt skåp, som hängde
högt upp på väggen; något annat fanns der icke.
Som Erik Grubbe nu sitter der i mörkningen,
kommer hans hushållerska, Ane Jensdotter, in med
ett ljus i ena handen och ett stop spenvarm mjölk i
den andra. Stopet sätter hon framför honom pä
bordet och ljuset framför sig sjelf; likväl släpper hon
icke staken, utan sitter och vrider den rundt omkring
med sin stora röda hand, som glittrar af många
ringar och stora stenar.
»A ja män ja!» sade hon, då hon satte sig.
»Hvad är det?» frågade Erik Grubbe och såg
bort till henne.
»A, en kan nog bli uppgifven, när en har fälats,
tills en hvarken har ork eller sans.»
»Ja! — bråda tider! — folk få sommartiden
löpa för den värmen, de skola sitta i om vintern.»
»Ja! — I pratar! — det skall vara måtta med
allting, men hjul i dike och vagnsvänglar i kras är
dålig kungsskjuts. Ensam är en om allting;
huspigorna äro ena höns allihopa; käringssladder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
