Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Nils steg upp, liksom ville han undfly den annalkande
stormen, men då nickade fosterfadren allvarligt åt honom
och sade: .
— Bitt du, der du sitter; det är just dig, jag vill tala med.
Nils satte sig med synbar oro.
Karin gjorde också ett försök att föra mannens tankar
åt annat håll, men det lyckades henne icke, och gubben
fortfor:
— Det kan nu vara tid på, att du visar, hvad du duger
till, Nils.
— Det är sant, far.
— Jag är gammal och grå och har fått mitt afsked
med heder. Men afsked är afsked i alla fall...
Nils lät sitt hufvud sjunka ned mellan sina händer, och
då rynkade Träff ögonbrynen och inföll:
— Hör du på mig, Nils?
— Ja ja, far.
Nils” röst ljöd darrande och bruten af rörelse.
. — Du förstår nog, att afskedet skulle varit tungt för mig,
om jag icke haft dig, Nils. Men när jag ställer dig i mitt
ställe, så är det, som om jag sjelf stode qvar vid regimentet.
Nils svarade icke och såg icke heller upp. Det blef så
tyst 1 stugan att Bolla tyckte sig höra sitt ängsligt klap-
pande hjertas slag.
— Träff steg omsider upp och gick fram till Nils. Han
lade handen på hans skuldra och frågade:
— Kan du inte se mig i ansigtet, då jag talar till dig?
Nils lät sina händer sakta sjunka ned mot bordet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
