Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löfrik hage, och der reste sig en väldig hängbjörk högt
öfver alla de andra träden. Dä Nils kom till ledet
och såg björken pâ afstånd, stannade han, och åter
vexlade hans tankar. Det var, som om trädet erinrat
honom om något. Och så var det äfven. Der under
det gröna hvalfvet hade ju Bolla och han haft sina le-
kar till samman. Der hade de byggt sig ett hus in-
vid den stora stenen, och der hade de anlagt en träd-
gård, som för dem båda varit gemensam. Der hade de
som vuxna suttit mången gång och talat om sin barn-
doms fröjder, och der var det, som det blifvit klart
för Nils, att Bolla blifvit för honom mer än en syster.
Allt detta tänkte Nils på, när han stod med blic-
ken fäst på hängbjörken, som med sina gröna armar
tycktes vinka honom ’ till sig. Då såg Nils plötsligt,
att något rörde sig invid den hvita stammen. Han bör-
jade åter att gå framåt, och då han kom in i hagen,
märkte lian, att det var Bolla, som satt under trädet.
Då rann plötsligt den tanken upp hos Nils: »jag för-
lorar henne på samma gång som far vänder sig från
mig». Han suckade djupt och kände sig hågad att
vända om hem för att säga till Träff: »så låt mig ta
geväret då och bli rekryt!»
I det samma reste sig Bolla och gick att möta
Nils. Hon såg bedröfvad ut, men försökte dock att småle.
— Jag hade något att säga dig, och derför gick
jag hit, när jag hörde du skulle till prestgården —
började Bolla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
