Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Strofbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTISTROFISK KOMPOSITION. 2067
t. ex. Aeschyl. Choöph. 935—72. octoowrn 8 bildar då en
ueowdds mellan « α, likasom ävriorteogn 8 mellan y y.
Afven inträffar det, att inom ett längre parti flera af dessa
antistrofiska kompositionssätt finnas använda i olika
afdelningar, t. ex. i den stora ϑρῆνος Choöph. 315—475. Mera
invecklad är den antistrofiska gruppe:ingen i Choöph. 783—
837, enligt följande schema:
αβα, γμγ), ὃ β ὁ.
Denna chorsång sönderfaller i tre afdelningar, af hvilka
hvar och en har sitt eget centralparti (ueowdös). Bland
dessa stå de båda sidopartiernas mellanstrofer 8 8 till
hvarandra i förhållande af strof och antistrof, hvaremot
mellanstrofen i det mellersta partiet icke har någon antistrofisk
motsvarighet och sålunda bildar hela chorsångens ueowdöds.
& 287. Antistrofisk responsion med afseende på de sär
skilda versfötternas af upplösning, sammandragning och
irrationel förlängning beroende form iakttages i dramats
lyriska partier ej fullt med samma stränghet som i den egentliga
lyriken (se 8 262). Då denna stränga responsion utan tvifvel
har sin grund i en för de sinsemellan responderande stroferna
gemensam melodi och i den för grekernas vokalmusik
gällande regeln, att hvarje musikalisk ton borde motsvaras af
en egen textstafvelse, är det tydligt, att fribheter i detta
hänseende lättast skola kunna finna plats i sådana lyriska
partier, der det musikaliska elementet i någon mon träder
tillbaka för det rent rytmiska. Detta är naturligtvis
framför allt fallet med marschkompositionerna, särdeles de
anapästiska, i hvilka derföre äfven afvikelser från den stränga
responsionsregeln förekomma i vidsträcktare omfång än
annorstädes. Närmast dessa komma de peoniska samt de
trokaiska och jambiska stroferna. Sällsyntast äro deremot
dessa friheter i daktyliska, logacediska och
daktylo-epitritiska strofer. Ett egendomligt förhållande råder i
polyschematiskt bildade logaceder ($ 235 ff.) och brutna ionici
($ 186), der en daktyl kan antistrofiskt motsvaras af en
troké och en ionicus af en trokaisk dipodi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
