Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bodde der, bade fatt i sitt sinne att ju mer han kunde
samla, ju större gliidje skulle han till sist fa njuta i
lifvet.
Rundt omkring eken växte en hel skog af
hasselbuskar med de allra präktigaste nötter, hvarför man
mod skäl kunde säga, att ekorren hade de bästa
utsigter i verlden att kunna ta sig fram; men sjelf tyckte
han inte det, och det riktigt skar honom i hjertat, när
han ibland säg någon annan ekorre komma till
hasselskogen för att hemta en nötklase. Rå skyndade han
alltid att jaga bort inkräktaren, ty ensam ville han
vara om härligheten.
Från den stund, då ekorren lemnade far och mor,
som bodde på andra sidan ängen, började han att dra
till hus. Allt, som han ansåg vara af något värde, tog
han vara på och’ gömde inuti ekens stam.
— Du arbetar på din bosättning, kan jag se! —
q vi t trade en liten bofink, som satt på en af ekens
qvistar och med hufvudet på sned betraktade ekorrens
rastlösa arbete.
— Ack, gunås, det räcker inte till för mig
ensam — suckade ekorren och såg så gudsnådlig ut. —
Jag har min sann inte kunnat samla sa mycket, att det
räcker för en enda dag.
— Åh, du har allt multum der inne i oken —
sade bofinken och klippte med ögonen.
— Det är inte sant! — ropade ekorren ifrigt.
— Jag har ingenting. Och sprider du ut andra ryk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
