Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Som klinga frän trumpeten!
Min visa skall jag sjunga slut,
När hornmusiken spelat ut. —
Den gamle korporalon var kungens allt i allt,
Och blindt han följde jemt sin herres underliga tycken;;
Om Karl, den unga hjeile, sin trogne llask befallt,
Så skulle han försökt att klyfva solen uti stycken. ––––
Hör, vakten ropar: I gevär!
Upp, pojkar! Öfversten’är här.
Fort, sparka undan kannan,
Och ropa nu: Hurrah! Hurrah!
Tack, mina gossar, det är bra. •—■
När kungen gick att jaga, dä följde llasken med:
En jägare som han, min själ, den kan man kalla duga;
Hans vapen var hans knutna hand, och när han då
blef vred,
Med den han björnen slog ihjäl, som vore han en fluga. —
Nu, pojkar, kommer kocken hit
Med hafrcgröten, varm och hvit.
Jag tror, det kan er smaka
Att äta kronans kaka?
Den är ej stor, d ä visst och sant,
Men säker som en bankoslant. —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
