Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Meʹdeia (lat. Medeʹa), var den kolchiska konungen
Aietes’ trollkunniga dotter. Hur hon hjälpte Iason till
det gyllne skinnet, se Argonavterna. Vid Iasons
hemkomst fann han, att hans farbroder Pelias berövat hans
fader Aison härskarmakten i Iolkos. M. övertar hämnarens
roll och inbillar Pelias’ döttrar, att de kunde föryngra den
gamle fadern, om de styckade honom och kokade honom
ien kittel. M. gör med framgång försöket på en gammal
bock, men döttrarnas experiment med Pelias
misslyckas. Pelias’ son Akastos föranstaltade en sedan i dikt
och konst ofta skildrad dödsfest till sin faders ära.
Fördrivna av Akastos flykta Iason och M. till
Korinthos’ konung Kreon. Då Iason, efter tio års
förlopp vill övergiva M. och gifta sig med Kreons dotter
Kreäsa, förgiftar M. både henne och hennes fader
och dödar i sin makes åsyn deras båda söner. Hon
flyr därpå på en av tvenne ofantliga ormar dragen
vagn till Athens konung Aigevs, med vilken hon får en
son, Medos. Men även härifrån måste hon fly, då hon
står efter Thesevs’ liv; hon kommer åter till Kolchis,
där Aietes blivit störtad av hennes broder Perses. Denne
dödar hon och sätter Aietes på tronen. Andra sagor
berättas även om henne och Medos. Efter sin död
skall hon i Elysion ha blivit Achillevs’ hustru. M:s
av gripande moment fyllda saga har givit anledning
till både skådespel och konstverk.
’Me’.dusa (lat. Meduʹsa) se Gorgo.
Mefiʹtis (»malaria»), var en fornitalisk gudomlighet,
representerande de osunda ångor, som på flera ställen
i Italien uppstiger ur den vattendränkta jorden. Man
sökte att blidka M. genom tempel och heliga lunder,
såsom i Rom på Mons stplus mellan Viminalis och
Esquilinus.
Mytologusk ordbok. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
