Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I J
Iaechos se Dionysos, sid. 87.
Janus var sannolikt en av de former, i vilka det
fornindiska Djausbegreppet (det gudomliga ljuset, dagen)
hade splittrat sig hos de italiska folken: Dianus, Diana,
Fuppiter, Juno. Antingen J., som man velat göra
gällande, först varit den indoeuropeiska folkfamiljens
gemensamma övergud eller ej, synes han från början
hava varit en ursprungets och begynnelsens gud,
varför ock det senare årets första månad blev den efter
honom uppkallade Januarius; det borgerliga året började
ända till 154 f. Kr. med mars. Sedan det naturliga
året sammanfallit med det borgerliga och
riksämbetsmännen i januari tillträdde sina befattningar, förblev
I januari gudens förnämsta festdag, smyckades husen
med den renande lagern, skänktes små gåvor av
sötsaker m. m. (streze), och fick guden ett oblodigt
offer. J. är även morgonens gud, han är himlens
portvakt och öppnar dess dörrar vid daggryningen
för att åter stänga dem på kvällen. Ingen viktig
förrättning förekom, som ej stod under gudens hägn. När
ungdomen om våren drog i fält, offrades åt X.
Quizinus; hans helgedom ställdes öppen, till tecken att guden
lämnat den och följde hären. HKurierna, den äldsta
folkförsamlingen, började sammankomsten med bön till J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
