Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dynamo-maskiner för likriktad ström. (Fortsättning.) - 148. Det inflytande induktorns järnkärna utöfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET INFLYTANDE INDUKTORNS JARNKÄ.RNA UTÖFVAR. 263
ning en voltmeters ena polskruf med den negativa af
maskinens borstar och den andra polskrufven genom en annan
ledning med en liten borste eller fjäder, som tryckes mot den ena
eller andra af lamellerna. Man kan sedermera med de så funna
potentialskilnaderna såsom ordinater, motsvarande de särskilda
från den negativa polskrufven räknade båglängderna såsom
abscissor, konstruera en kurva såsom fig. 161. Eller ock kan
man afsätta potentialerna från en cirkels omkrets i radiens
riktning på sätt fig. 162 antyder.
Punkterna 4- och - motsvara de neutrala
punkterna. Det kan vara af väsentligt
.gagn att vid en magneto-elektrisk eller
dynamo-elektrisk maskin göra en sådan
undersökning, emedan man därigenom
kan utröna, huruvida borstarnes läge är
fördelaktigt eller polarmaturernas form
eller storlek olämplig. Är detta
händelsen, blifver kurvan oregelbunden eller
en del af potentialkurvan, som i fig. 162
helt och hållet faller utanför cirkeln,
kommer inom denna. I själfva verket har man sålunda lyckats
förbättra felaktiga dynamo-maskiner. Den förbättrade
Schuckert-Morley-maskinen, om hvilken vi förut talat (se § 135), är ett
exempel i detta hänseende, och dess nuvarande anordning är
just härledd efter den anvisning dylika försök lemnat.
148. Det inflytande induktorns järnkärna utöfvar.
- Vi skola nu taga i betraktande det inflytande, som
induktorns järnkärna utöfvar på det magnetiska fältet. Redan
Pa-*cinotti begagnade en järnring, formad som ett kugghjul, och
trådspiralerna lindades mellan de framskjutande tänderna.
Gramme ogjorde däremot bruk af en slät ring, sammansatt af
järntråd. Åtskilliga senare konstruktörer, såsom Weston,
Wen-ström, Brown och Lahmeyer o. a. hafva dock upptagit den
förstnämndes anordning ehuru i förbättrad form. Andra hafva
helt och hållit undvikit järnkärna i induktorn. I de flesta fall
’har man likväl i det väsentligaste bibehållit den släta
järn-kärnan, sammansatt af tråd eller bleck för de foucaultska
ström-marnes upphäfvande. S. Thompson har anställt jämförande
försök öfver dessa anordningar. Det magnetiska fältet erhölls
här genom ett par stålmagneter med böjda polskor, som
omfattade större delen af omkretsen till den roterande induktorn.
Denna utgjordes antingen af två spiraler fin koppartråd,
upplindade på en träring, eller af två sådana spiraler på en ring
af järntråd eller på en ring af järnplåtar, utskuren som af ett
kugghjul. Spiralerna voro anbragta diametralt motsatta hvar-
FIG. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
