Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Dynamo-maskiner för likriktad ström - 122. Principen för de magnetoelektriska maskinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 109.
PRINCIPEN POR DE MAGNETO-ELEKTRISKA MASKINERNA. 203
skar, såsom just händelsen är vid fig. 107. Om däremot ett
förökadt antal kraftlinier träffas af spiralen, går strömmen åt
samma håll som visarne på ett ur, således i motsatt riktning
mot i förra fallet. - Är det magnetiska fältet icke likformigt,
erfordras blott en förskjutning från en del af fältet till en
annan, där kraftlinierna komma närmare eller aflägsnare från
hvarandra, för att en ström skall uppkomma, och samma regel
som förut är gällande i fråga om strömmens riktning på satt
fig. 108 åskådliggör.
Den elektromotoriska kraft, som alstras uti induktorn,
växer med det magnetiska fältets styrka, med
rotationshastigheten och med antalet trådhvarf uti induktorn, enligt lagar,
för hvilka vi längre fram skola redogöra.
122. Principen för de magneto-elektriska
maskinerna. - Fig. 109 föreställer en stålmagnet, hvars poler äro
vid a och Z>, samt en elektromagnet, hvars poler äro vid m och n.
Dessa hästskoformigt böjda
magnetersmedel-linier sammanfalla, och polerna ligga nära
i samma mot den gemensamma medelpunkten
vinkelräta plan. Den ena magnetens läge
antaga vi vara oföränderligt, men den
andra magneten roterar kring medellinien med
konstant hastighet. De båda trådrullarne
till elektromagneten bilda en enda sluten
ledning. Polerna a och & närma och
aflägsna sig ömsevis polerna m och n, och
till följd häraf kommer den magnetism, som
stålmagneten framkallar hos den mjuka
järnkärnan, att ömsevis förstärkas och försvagas,
och härvid induceras i den öfverspunna
koppartråden strömmar af vexlande riktningar. Om vi först
antaga, att polerna a och & hos stålmagneten närma sig polerna
m och n hos elektromagneten, induceras en ström, hvars styrka
växer i den mån polerna komma närmare intill hvarandra. Vid
den fortsatta rotationen aflägsnas polerna a och & från m och n,
och då induceras äfven en ström, hvars riktning dock är
motsatt den förra och hvars styrka aftager vid afståndets förökande.
Men när a aflägsnas från m och b från n, kommer i stället a
att närmas till n och & till m, och därvid induceras äfven en
ström, lika riktad som den sistnämnda, med hvilken den till
en del sammanfaller. När dessa pollinier blifva parallela, eger
en omkastning af strömmens riktning rum, och under det nästa
halfva hvarfvet induceras två strömmar, lika riktade sinsemellan
och därför att betrakta såsom en enda, men motsatta de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
