Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och jag råder dig att låta Elin följa oss till dansen.
Vill du inte godvilligt släppa henne, så ska jag nog förstå
att ta henne med mig! — ropade Erik och höjde hotande
sin knutna hand.
— Du är drucken och vet inte hvad du säger —
svarade Jan lugnt.
Vid detta tilltal bleknade Erik af ilska och skrek:
— Det ordet ska du få betala, din svarta korp. Jag
ska min själ lära dig att sjunga psalmer, jag!
Med ett språng stod Erik uppe på trappan och slog Jan
med knutna handen mot bröstet, men nästa ögonblick lyfte
honom Jan i luften och slungade honom ned på gården,
der Erik blef liggande orörlig.
Ett sorl gick igenom hopen, och flere af karlarne
beväpnade sig med störar från gärdesgården och med andra
tillhyggen.
— Nu är det vi, som ska tukta honom! — skrek Anton
och ställde sig i spetsen för skaran.
Ett ögonblick försvann Jan från trappan, men snart stod
han åter i dörren och hade ett gevär, med hvilket han
sigtade mot hopen.
— Packa er i väg, eller jag skjuter! — hotade Jan med
en ton, som nogsamt gaf till känna att han tänkte, hvad
han sade.
Vid åsynen af geväret började qvinnorna att skrika och
sprungo hals öfver hufvud ut genom grinden. Anton följde
genast deras exempel, och de andra drogo sig också
skyndsamt undan, då Jan gick emot dem ned på gården. Snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
