Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt för honom att få tjenst, ty hvar han anmälde sig, fick
han till svar, att man behöfde friskt och arbetsfört folk.
Utan arbete hade han nu vankat kring någon tid och slitit
ondt, så att hans helsa blifvit än sämre. Han hade lifnärt
sig med att tigga, och många nätter hade skogen varit hans
nattqvarter, mossan hans bädd och himlen hans tak.
När mjölnaren och hans hustru tagit god natt af sin gäst
och kommit in i kammaren, föll talet helt naturligt på honom.
— Det var en lycka att jag träffade på honom — sade
mjölnaren.
— En lycka säger du, Sven? — inföll hustrun.
— Ja, vinden är nordlig, och det ser ut att bli regn.
Den stackarn skulle visst inte haft mycket lif qvar, om han
fått ligga ute 1 natt.
— Han ser inte god ut. Jag lider inte bruna ögon,
som titta under lugg.
— Han är ju sjuk, vet jag.
— Men han ser falsk ut.
— Det tycker inte jag.
Den sista tanke, som mjölnaren hade, innan han
somnade, och den första, som kom till honom, då han vaknade
nästa morgon, var hur han skulle kunna hjelpa den stackars
sjuklingen. Ändtligen trodde han sig ha kommit under fund
med rätta sättet, och när han trädde ut i stugan, såg han
helt förnöjd ut.
Bengt var redan uppe och satt på en stol. Då
mjölnaren kom ut, steg Bengt upp och helsade god morgon.
Mjölnaren såg helt förvånad på sin gäst, ty feberglöden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
