- Project Runeberg -  Grannarna /
253

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tjugutredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

253

Brunos röst skälvde vid dessa ord. Han drog efter
ändan och fortfor: r^

"Jag rymde samma natt, med furier i min själ —
de ha ej lämnat mig sedan. Jag flydde mitt hem och
mitt fädernesland. Jag lade hav emellan dem och mig.
Jag gick i främmande krigstjänst, skördade sår och
någon åra. Efter krigets slut kom jag i förbindelser,
som fängslade mitt hjärta och förvillade de begrepp om
rätt och gott, som jag ännu hade kvar från
modershemmet. Belastad av min mors förbannelse och med
otyglade passioner rasande i mitt bröst, sökte jag att
tillfredsställa dem och att glömma det förflutna,
glömma, att jag hade ett hem, ett fädernesland, en mor;
glömifta, att jag var förbannad — ack! det var
iskäns-lan i mitt liv, som allt blindare drev mig in i
avgrundens eld. Ro hade jag ej. Verka och hämna och härska
ville jag. De människor som vid denna tid omgåvo mig,
vinningslystnad, ja, själva faran, som var förknippad
med företaget, drevo mig till — vad jag evigt skall
ångra. Jag blev — människohandlare — själasäljare!
Jag ryckte Afrikas barn ur deras hyddor, ryckte
våldsamt makar från makar, mödrar från deras barn, och
förde dem som slavar till Portugals kolonier.
Människor — mina bröder — sålde jag för guld. De
personer, som då hade fått makt över min själ, hade
föreställt mig dessa olyckliga såsom utan allt
människovärde, ja, underlägsna själva de oskäliga djuren. En
förfärlig händelse öppnade mina förblindade ögon; —
låt mig tiga med den nu;... jag kunde ej säga den med
lugn. Allt nog: från denna stund övergav jag mitt
blodiga hantverk. Ånyo ombytte jag namn och land.

"Förgäta och njuta voro nu mer än någonsin de
eggande sporrarna i mitt liv. Vid Pharaobordet försökte
jag min lycka, och lyckan gynnade mig. En afton vann
lag en betydlig summa av en ganska ung man. Guld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free