- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
- On this page / på denna sida
- Tjuguandra brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
223
kalkonen höjde lagman Hök sitt glas och bad att få dricka
en skål, och med allmän fröjd dracks skålen för de rörda
och leende gamla.<
Strax efter supén stod angläsen i rad. Den var mycket
livlig, och ingen dansade så muntert och lätt som fröken
Hellevi Husgavel. Med angläsen slutades dansen just vid
midnattstimmen, i följd av Serenas kloka anordning,
ty hon fruktade, att ett längre vakande skulle för mycket
trötta hennes morföräldrar. Den långa ceremonien av
tacksägelser och avskedstagning blev för dem tröttsam
nog, ehuru mycken hjärtlighet upplivade den. I det
ögonblick då hela salen och tamburen voro som en vimlande
myrstack av folk, av damer, som svepte om sig sina
pelisser, herrar, som sökte sina galoscher, fick ma chére
mére ett av sina lustiga infall. Redan klädd i "Januarius"
och stora vargskinnslappskor, begärde hon en fiol, och
spelade raskt upp en munter polska. Alla häpnade, men
i nästa ögonblick kom ett slags dansraseri på alla
människon Man dansade i pelisser och kapprockar, man
svängde om huller om buller, det var ett skratt, en lust.
Man dansade i tamburen, i trapporna; man hade svårt
att sluta upp därmed på gatan.
Under den allmänna munterheten och villervallan smög
jag mig bort för att se efter Bruno och Serena, ty de
voro ej bland de andra.
Jag gick från rum till rum, och i ett av de mest
avlägsna, där sorlet i danssalen blott hördes som ett fjärran
sus, såg jag två gestalter, en mörk och en ljus. Den mörka
— det var Bruno — knäböjde för den ljusa — det var
Serena — och hon lutade sig sakta intill honom.
Ma chére mére hade spelat ut det sista paret och ropade
till mig med hög röst att komma. Just då jag gick ut i
tamburen (som var full av folk), möttes mina blickar av
samma svarta figur, med samma dystert lågande ögon,
som hade förskräckt mig vid inträdet i huset, men åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
